På tredje våningen bodde jag, Fred, som då hette Bosse, Ingalill, morsan och farsan i tre rum och kök. Brorsan har berättat för mig att farsan under kriget hade kaniner i burar uppe på vinden för att hålla familjen med kött. Då kriget var slut saknades det arbetskraft. Sverige importerade greker, polacker och turkar, för att fylla tomrummen i fabrikerna. Och kvinnorna, som tidigare stannat hemma i städrock sedan de fått barn, skulle nu vara kvar på kontoren och i affärerna. Det var inte längre fult att vara gravid. Mitt i allt detta gjorde morsan sin uppfinning. Hon tog 35 kr ur matkassan och gick ner på EPA vid Odenplan. Där köpte hon tyg som hon klippte till och snörpte samman så gott hon kunde.

Uppfinningen bestod av en byxa och en snäv kjol som kunde tänjas ut i takt med de gravida magarna. Men sy kunde hon inte. Då hon testat att det fungerade, åkte hon därför till sin syster som var sömmerska. Systern fick sy ihop det. Sen såldes det till väninnor och folk i bekantskapskretsen och för vinsten köpte hon mer tyg. Systern, jag vill minnas att hon hette Anni, sydde mer och mer och allt såldes. Till sist startade morsan ”Mammaklänningen” och öppnade försäljning i lägenheten. Till och med prinsessorna var uppe och handlade av morsan. Farsan skruvade upp stänger i taknivå, dit det var så högt att han var tvungen att göra en speciell käpp med klyka på. Med den kunde man lyfta upp och ner plaggen. Det var kläder i hela lägenheten och bakom klädvagnarna, alltså klädställningar på hjul, stod enkla sängskåp. På kvällarna rullade vi vagnarna mot mitten av rummet och vek ner sängarna. I barnkammaren som den kallades, det rum som Fred, Ingalill och jag bodde i, stod ett stort bord. Där satt vi om kvällarna och ritade. På dagarna användes det som lunchrum för expediterna.

Vad Ingalill och Fred gjorde under dagarna vet jag inte, men jag som var 3-4 år gammal fick sysselsätta mig själv ute på bakgården.

Läs mer här ack_du_min_moder_utdrag