Människan har talat i mer än hundra tusen år och framställt bilder i minst fyrtiotusen år. Texten var ett nytt medium, som på allvar kunde förmedla budskap över både tid och rum. När texten – för ca: 500 f.kr. – förenades med det talade språket, genom det fonologiska systemet, kunde litteratur, och allt mer abstrakt tänkande, uppstå.Länge förblev texten det enda medium, som på allvar kunde överföra information över kontinenter och från generation till generation. Men i slutet av 1800-talet fick vi fotografi, film och längre fram telefon, radio, grammofon TV, dator och Internet.
På 2000-talet har priset på bärbara datorer, kameror och filmkameror sjunkit. Webbsidornas grafiska uttryckssätt har blommat ut och användningen av mobiltelefoner exploderat. Vi använder tjatt, twitter, sms och bloggar. IPad och läsplattor tar marknadsandelar och med allt detta har det skapats en interaktivitet mellan alla medier – kalla det multimedia. Medierna utmanar på olika sätt våra kognitiva förmågor – kalla det multimodalitet.
Förutsatt att man tar hänsyn till kunskapen om hur människor fungerar på individnivå, skapar teknikens möjligheter stora fördelar. Allt tyder också på att de olika medierna och uttryckssätten inte bara adderas till varandra. De påverkar också varandra, vilket innebär att man först måste ta ställning till vilka uttryckssätt man har möjlighet att använda för ett visst budskap.
Möjligheten att förstå en text kan alltså i hög grad bero på om den kompletteras med bild, film eller animation.
