«

»

Skrifter jag skrivit åt myndigheter och organisationer

När vi läser använder vi vår tankeverksamhet, eller som det också heter, våra kognitiva förmågor. Men läsning är också en social företeelse. Vi påverkas av vår omgivning. Föräldrar som läser för sina barn skapar vanor och gör det naturligt för barnen att läsa. Tvärt om innebär en miljö där man inte läser att man gärna undviker böcker. Inom LO-kollektivet är läsfärdigheten sämre än i övriga samhället. Därför har arbetarrörelsen en lång erfarenhet av folkbildning och läsfrämjande. Själv är jag verksam inom Arbetsgruppen för ett läslyft i Sverige. Jag är redaktör för hemsidan laslyft.se och författare till skriften Läsandet bär demokratin.
Läsandet bär demokratin

Läsandet bär demokratin – om folkrörelsernas läsfrämjande erfarenheter och arbetsformer

(Finns att laddad ner från laslyft.se)

Bild på broschyren "Satsa på framtiden"

Satsa på framtiden studiematerial

Satsa på framtiden

Satsa på framtiden är en handlingsplan för den samlade dyslexirörelsen som jag första gången tog initiativ till år 1993. (Den versionen finns längre ner). År 2012 och 2013 arbetade vi om den. Jag tog då fram ett studiematerial och skrev handlingsplanen som nu gäller.

 

Bild på skriften med text på grön botten

IT-satsningar på läs- och skrivsvårigheter/dyslexi

Pris: 50:-

 

Små människor klättrar över stora bokstäver

Förändring

Du kan medverka till förändring. Men för det krävs att du vet vad läs- och skrivsvårigheter/dyslexi är.

I denna skrift får du en kortfattad beskrivning. Så står det på omslaget till skriften Förändring, som jag skrivit åt Arbetarskyddsnämnden.

Arbetarskyddsnämnden är ett samarbetsorgan bestående av fackförbunden och arbetsgivarorganisationerna. Skriften vände sig främst till skyddsombud och förklarar vilka konsekvenser läs- och skrivsårigheter kan få ute på arbetsplatserna. Den trycktes i en första upplaga på 15.000 ex, men efterfrågan var stor så det kom en andra upplaga.

 

Bild på skriften

Kunskapslyft och dyslexi

1998 skrev jag på uppdrag av Delegationen för kunskapslyftet, vars verksamhet numer ligger under Skolverket, skriften Kunskapslyftet och dyslexi – ett servicematerial. Där tar jag upp vuxenstuderandes situation och jag presenterar olika positiva exempel på hur man runt om i landet arbetar med dessa frågor.

Skriften levererades till samtliga kommuner och låg länge som pdf-fil på Kunskapslyftets hemsida, (www.kunskapslyftet.gov.se).

 

Skriften med vita bokstäver på svart botten

Orden och bokstäverna

Dyslexikampanjen 1996/97 genomfördes på initiativ av Elisabet Reslegård. Det var också hon som i egenskap av kampangledare såg till att olika evenemang, projekt och samarbeten kom till stånd. Jag var sakkunnig och arbetade tillsammans med övriga för att sprida kampanjens budskap.

Syftet med skriften Orden och bokstäverna, som jag skrev och var redaktör för, var att skapa ett gemensamt förhållnijngssätt till läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Bakom skriftgen stod Elevrådens centralorganisation, Elevorganisationen i Sverige, Folkhälsoinstitutet, FMLS, Lärarförbundet och dess skolledarförening, Lärarnas Riksförbund, Riksförbundet Hem och Skola, Skolledarna och Sveriges Folkhögskolestuderandes förbund.

Skriften blev en viktig milstolpe i det arbete som pågått under hela 90-talet, för att skapa enighet kring insikten om att det måste till kraftfulla insatser på området och att de ideologiska motsättningarna, som hindrat detta undanröjdes.

 

Skriften med titeln i svart på gul botten

Satsning inför framtiden

Satsning inför framtiden heter en nationell handlingsplan som skrevs 1993-94. Att det tog så lång tid berodde på att det var ett grundligt arbete, där många var involverade, både forskare, pedagoger, logopeder, psykologer och personer med egna läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. I skriften infördes för första gången just benämningen ”läs- och skrovådigheter/dyslexi” för att betona att läs- och skrivsvårigheter blir handikappande och måste kompenseras, men att svårigheterna kan ha olika orsak, varav dyslexi är en. Syftet med att införa denna benämning var att vi inte ville understöjdja den förlamande polariseringen i ”två läger” som var förhärskande i skolans värld, samt att benämningen stämde bra med verkligheten.

Benämningen läs- och skrivsvårigheter/dyslexi har senare accepterats även i centrala riksdags och regeringssammanhang, vilket jag anser är bra.

Skriviten skrevs av mig med bistånd av en referensgrupp bestående av professor emiritus Curt von Euler, journalisten Maj Ödman och specialläraren Marianne Noree. Tjänstemän inom AMS och Försäkringskassan bidrog med konstruktiva synpunkter liksom enskilda personer ur de organisationer som slutligen antog skriften som vägledning i sitt arbete. Den antogs sedan av Förbudnet Mot Läs- och Skrivsvårigheter (FMLS), Svenska Dyslexistiftelsen och Svenska Dyslexiföreningen. Åren därefter spreds den i 150.000 ex och flera kommuner och skolor antog utgående från den egna handlingsplaner.

Satsning inför framtiden är än i dag aktuell. Du finner den på FMLS hemsida och det gör att du även kan lyssna på den: Förbudnet FMLS sida

År 2008-10 arbetade jag med den nya gemensamma handlingsplan för Dyslexiförbundet FMLS, Sv. Dyslexiföreningen, Sv. Dyslexistiftelsen och Föräldraföerningen för dyslektiska barn FDB. Den finns nu och heter Satsa på framtiden.

Bild på skriften

Datorn och dyslexin – hjälspmedelsinstitutet

Datorn och Dyslexin heter en skrift jag skrev 1991 för Handikappinstitutet (numer Hjälpmedelsinstitutet).

Det var året efter att läs- och skrivsvårigheter klassats som hanikapp i Sverige. Skriften tog sin utgångspunkt i den tvärvetenskapliga forksningen, via den tekniska utvecklingen, där datorernas intåg i arbetslivet stod i centrum. Datoranvändningen hade två motstridiga tendenser. Först och främst visade det sig redan då att personer med läs- och skrivsvårigheter hade en tendens att slås ut i arbetslivet. Den tendensen bekräftades senare under 90-talet i flera studier genomförda av AMS. Å andra sidan kunde datorn bli ett kraftfullt hjälpmedel just för dem som hade läs- och skrivsvårigheter. Det hade inte minst visat sig i det så kallade DOS-projektet – Datorn och skolan, som genomförts under slutet av 80-talet i ett antal skolor. Ulla Riis hade sammanfattat erfarenheterna med att det just var de handikappade eleverna som var de största vinnarna och att man, om det fanns datorer på skolorna, skulle prioritera eleverna med svårigheter.

Skriften, nr 27 i Handikappinstitutets skriftserie, trycktes i den dittills största upplagan 5.000 ex och sålde slut på några år.